lördag 25 augusti 2012

Trodde vi var vänner...

Allt har varit bra dem senaste veckorna, speciellt de senaste dagarna. Ikväll, eller i går kväll, så hände något som satte det hela i gungning. En nära vän till vår familj, eller en före detta, hörde av sig och påstod en massa saker om Camilla och saker som hin skulle gjort, vilket absolut inte är sant. Även om jag vet vart jag har Camilla och vet vad hon gjort och inte, framför allt för att jag litar på henne mer än någon annan i världen, så känns det som ett tungt slag mot hela familjen.

Man ska inte kasta skit på dem som redan ligger men attackerar man min familj så tycker jag gott man kan ha en slev av skiten. Den här kvinnan har aldrig gjort ett arbetstag i hela sitt liv, levt på förmögenheter och dessutom förlorat vårdnaden om sitt första barn, av vilken anledning vet jag inte. Under en period när vi knappt hade mat på bordet fick hon över en miljon kronor via sin försäkring som hennes mamma tecknat åt henne som barn.

Där satt vi, låtsades vara vänner med varandra. Hon köpte bil för flera hundratusen och vi tvingades skrapa ihop brödsmulorna från bordet för att jag var arbetslös och Camilla var sjukskriven. Vi sa inget och aldrig krävt något av henne, men när hon inte hade någon att vända sig till när hennes mamma och hennes pojkvän totalt sänkte henne så tog vi emot henne med öppna armar, dessutom lät vi hennes bästa vän bo hos oss i över månad och äta av det vi hade för att hon inte kunde hjälpa honom när han blev hemlös, trots miljoner på kontot. Ahh, får inte glömma att hennes förre pojkvän beställde ett mord på mig, också helt beroende på vad hon hade orsakat oss.

Trots allt detta har vi aldrig gjort annat än behandlat henne väl, och det här får vi tillbaka. Det gäller att vara mer uppmärksam kring vilka man hjälper och inte, även om det nu inte kommer göra någon jävla skillnad när nästa vän behöver vår hjälp så är det en ordentlig klump i magen som man sitter med nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar