Förskola och Biggest Loser

Det har varit ett par turbulenta dagar här hemma som någonstans handlar om acceptans för varandra, för en själv och kanske mest att komma in i rutiner och vara strikt i dem, till skillnad från sommarens lite slappa attityd. Några punkter som satt allt på sin spets tänkte jag skriva om nu.

Barnens förskola

Som jag skrev tidigare så började barnen på förskola här i Herrskog förra veckan och det krävdes inte mer än 2 inskolningsdagar för att det skulle vara grönt. När vi bodde i Mjölby så handlade det om två veckor, men här tog dem tydligen lättare på det hela. Så nu går alla tre av våra tjejer på förskolan. Ella och Minna har ju gått på förskola tidigare, eller dagis som jag säger och retar upp varenda pedagog som finns, men för Haylie är det första gången. Jag minns att vi var oroliga för hur det skulle gå för Minna som var lite blyg när hon var mindre, men det fungerade alldeles utmärkt och sedan dess är hon en social och envis tjej.

Nu kände vi likadant med Haylie som är blyg mot exakt alla, händer även att hon är sådan hemma mot både mig och Camilla, för att inte tala om hur hon kan vara mot mina föräldrar som vi träffat så gott som dagligen. Första dagarna när vi hade inskolning så var Camilla lite orolig men så fort hon fick vara där ensam så började det fungera riktigt bra, även om det tog ett par timmar första dagen. Nu går det tydligen inte att få tyst på henne.

Allt verkar frid och fröjd kan man tycka och det var det tills Camilla kom hem från ett möte med förskolan idag. Dem hade tydligen sagt att om man inte känner för det så behöver man inte komma dit varje dag. Alltså det fattar väl alla att om man är sjuk eller av annan anledning inte kan gå dit med barnen så är man borta, men inte fan vaknar man på morgonen och känner efter om man ska gå med barnen till förskolan, det kommer ju fucka upp deras rutiner något enormt. Nåväl, det blir nog bra det där.

Biggest loser

Jag var ju på casting för svenska Biggest Loser i förra veckan, måndags om jag inte minns fel. Jag sökte dit för att jag ville ha hjälp med min vikt och för att jag gillar hur programmet är upplagt, tävlingsmänniskan i mig ser utmaningen i det. Castingen gick bra och det kändes som om jag skulle komma vidare, dem skulle höra av sig i fredags men gjorde inte det och det betyder då självklart att jag inte är vidare. Castingen i sig gick bra, den bestod av intervju med en supertrevlig tjej, bli filmad inför en kamera och sedan bli fotad med namnlapp, ingen biggie. Många frågor handlade självklart om varför man ville komma med i BL, vad det skulle betyda för mig och sen lite mer intima frågor som hur mitt sexliv fungerade.

Jag var fullständigt ärlig och sa att jag ville göra det här för min egen skull men också för min familj. Jag vill kunna göra allt med mina barn och idag är fysiken ett hinder, och värre kommer det självklart bli om jag inte får hjälp. Men dem ville inte ha mig så det är bara att acceptera.

Det första som slog mig var att det var ju bara positivt att jag inte kom med, det borde ju innebära att jag inte är tillräckligt fet tills jag kom på att dem egentligen skiter i hur fet man är och det egentligen handlar om att blotta sig själv, emotionellt som fysiskt. Då blev jag irriterad för att jag vet ingen annan som är mer öppen med sina känslor och som saknar hämningar när det kommer till vad jag kan säga och göra. För mig hade varit ett litet pris att göra mig själv till åtlöje för att få chansen att få riktig hjälp med vikten och hitta ett sätt att bibehålla vikten i den livstil jag har.

Nu blev det inte så och det får man lov och acceptera. Har även blivit inbjuden till en annan casting, men jag kommer att hoppa den tror jag.

Nu är det läge för en kopp java och sen blir det fanimej bingen.