Jag har vait på väg i säng tre gånger nu men varje gång jag börjat närma mig sovrummet så har jag vänt och satt mig vid datorn ändå. Det är något jag vill få ur mig, men jag har inte en susning om vad det är jag vill få ut. Så i väntan på det ska forsa ut så började jag pilla på en ny design, det är ju alltid något, jag blev kanske inte supernöjd men jag lär överleva.
Jag vet inte vad det är med mig men det är något som inte riktigt stämmer, eller nu finns det nog rätt många som kanske tycker att jag alltid varit off men nu känner jag att jag inte riktigt är mig själv. Jag vet inte om det är en "mitt i livet" kris eller om det helt enkelt bara är en svacka. Jag har tjatat så länge på Camilla att vi skulle lämna Östergöland och när vi väl gjorde det så kan jag inte släppa tanken på lilla Mjölby, alla människor och underbara ställen. Jag kan faktiskt sakna vår trånga trea också. Just nu känns det som ett misstag att ha flyttat hit, alltså för mig personligen men för barnen så har det varit en jackpot.
Jag satt och kikade på Östnytt nyss och det kom ett inslag från Linköpingm det var nästan som att jag fällde en tår, en otrolig saknad finns det inom mig. Alla mina riktiga vänner finns i den regionen och att ha flyttat tillbaka hit får mig verkligen att sakna dem och inse hur viktiga många av dem var, även om många relationer var 100% ytliga. Det har faktiskt gått så långt att jag börjat kika på lägenheter i Mjölby igen, jag vill tillbaka och jag kommer återvända dit, jag vet bara inte när.
Nej, nu måste jag knyta mig innan jag skriver något jag kommer ångra i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar