torsdag 30 augusti 2012

Vi lagade och det blev paj

Just nu sitter jag på ett temporärt kontor för att jobba med en hemsida som bara måste bli klar innan måndag, men är det ågot jag lärt mig så är det att korvstoppning inte är lösningen. Det är heller ingen panik, det är inte så mycket som ska göras men det är all bildredigering som tar tid och som gör det hela lite drygt.

Så för att koppla bort det här så körde vi lite familjedag på förmiddagen och bakade en paj. Barnen var hemma från dagis idag och den största anledningen var att Haylie hade blivit biten på ryggen igår av något barn och när Camilla ringde för att höra sig för om vad som hänt så kände dem inte till det, vi resonerade som att det var bäst att barnen var hemma idag och bara chillade. Camilla var kapten på pajbakandet och även om honom var missnöjd med degen så tyckte alla att det var gott, inkluderat superkräsna Haylie.

Under det där med paj. Det är ju det enda man lagar för att den ska bli paj, annars vill man ju gärna att det ska vara tvärtom så det går från paj till lagat.... Förstår ni hur jobbigt jag har det när jag måste sitta och fundera på sån där skit.

   

Dags att återgå till arbete.

onsdag 29 augusti 2012

Plagiat?

Jag satt och Youtubade - igen. Kom över Dannys Saucedos och Lazees låt "Shake that ass", skön låt med förnedrande text. Jag kände igen hooken och mindes orginalet, jag gillade dne som fan då när den kom 1996 med klassiska Rob n Raz som typ var "the shit" då. Jag föredrar den gamla versionen, vad tycker ni?

Sen kan jag ju ärligt säga att den nya låten dras ner i betyg för att äckel-Bingo Rimér och Zytomierska är med i videon, dem två och Jockiboi är på samma äckelnivå i min bok - ur ett mäsnkligt och humant perspektiv.

Gamla (Rob n Raz feat D-Flex & Dr Alban tror jag)



Nya (Danny & Lazee)


Lite nytt

Jag har vait på väg i säng tre gånger nu men varje gång jag börjat närma mig sovrummet så har jag vänt och satt mig vid datorn ändå. Det är något jag vill få ur mig, men jag har inte en susning om vad det är jag vill få ut. Så i väntan på det ska forsa ut så började jag pilla på en ny design, det är ju alltid något, jag blev kanske inte supernöjd men jag lär överleva.

Jag vet inte vad det är med mig men det är något som inte riktigt stämmer, eller nu finns det nog rätt många som kanske tycker att jag alltid varit off men nu känner jag att jag inte riktigt är mig själv. Jag vet inte om det är en "mitt i livet" kris eller om det helt enkelt bara är en svacka. Jag har tjatat så länge på Camilla att vi skulle lämna Östergöland och när vi väl gjorde det så kan jag inte släppa tanken på lilla Mjölby, alla människor och underbara ställen. Jag kan faktiskt sakna vår trånga trea också. Just nu känns det som ett misstag att ha flyttat hit, alltså för mig personligen men för barnen så har det varit en jackpot.

Jag satt och kikade på Östnytt nyss och det kom ett inslag från Linköpingm det var nästan som att jag fällde en tår, en otrolig saknad finns det inom mig. Alla mina riktiga vänner finns i den regionen och att ha flyttat tillbaka hit får mig verkligen att sakna dem och inse hur viktiga många av dem var, även om många relationer var 100% ytliga. Det har faktiskt gått så långt att jag börjat kika på lägenheter i Mjölby igen, jag vill tillbaka och jag kommer återvända dit, jag vet bara inte när.

Nej, nu måste jag knyta mig innan jag skriver något jag kommer ångra i morgon.
Jag känner en blandning av oro, ängslan och rädsla

tisdag 28 augusti 2012

Förskola och Biggest Loser

Det har varit ett par turbulenta dagar här hemma som någonstans handlar om acceptans för varandra, för en själv och kanske mest att komma in i rutiner och vara strikt i dem, till skillnad från sommarens lite slappa attityd. Några punkter som satt allt på sin spets tänkte jag skriva om nu.

Barnens förskola


Som jag skrev tidigare så började barnen på förskola här i Herrskog förra veckan och det krävdes inte mer än 2 inskolningsdagar för att det skulle vara grönt. När vi bodde i Mjölby så handlade det om två veckor, men här tog dem tydligen lättare på det hela. Så nu går alla tre av våra tjejer på förskolan. Ella och Minna har ju gått på förskola tidigare, eller dagis som jag säger och retar upp varenda pedagog som finns, men för Haylie är det första gången. Jag minns att vi var oroliga för hur det skulle gå för Minna som var lite blyg när hon var mindre, men det fungerade alldeles utmärkt och sedan dess är hon en social och envis tjej.

Nu kände vi likadant med Haylie som är blyg mot exakt alla, händer även att hon är sådan hemma mot både mig och Camilla, för att inte tala om hur hon kan vara mot mina föräldrar som vi träffat så gott som dagligen. Första dagarna när vi hade inskolning så var Camilla lite orolig men så fort hon fick vara där ensam så började det fungera riktigt bra, även om det tog ett par timmar första dagen. Nu går det tydligen inte att få tyst på henne.

Allt verkar frid och fröjd kan man tycka och det var det tills Camilla kom hem från ett möte med förskolan idag. Dem hade tydligen sagt att om man inte känner för det så behöver man inte komma dit varje dag. Alltså det fattar väl alla att om man är sjuk eller av annan anledning inte kan gå dit med barnen så är man borta, men inte fan vaknar man på morgonen och känner efter om man ska gå med barnen till förskolan, det kommer ju fucka upp deras rutiner något enormt. Nåväl, det blir nog bra det där.

Biggest loser


Jag var ju på casting för svenska Biggest Loser i förra veckan, måndags om jag inte minns fel. Jag sökte dit för att jag ville ha hjälp med min vikt och för att jag gillar hur programmet är upplagt, tävlingsmänniskan i mig ser utmaningen i det. Castingen gick bra och det kändes som om jag skulle komma vidare, dem skulle höra av sig i fredags men gjorde inte det och det betyder då självklart att jag inte är vidare. Castingen i sig gick bra, den bestod av intervju med en supertrevlig tjej, bli filmad inför en kamera och sedan bli fotad med namnlapp, ingen biggie. Många frågor handlade självklart om varför man ville komma med i BL, vad det skulle betyda för mig och sen lite mer intima frågor som hur mitt sexliv fungerade.

Jag var fullständigt ärlig och sa att jag ville göra det här för min egen skull men också för min familj. Jag vill kunna göra allt med mina barn och idag är fysiken ett hinder, och värre kommer det självklart bli om jag inte får hjälp. Men dem ville inte ha mig så det är bara att acceptera.

Det första som slog mig var att det var ju bara positivt att jag inte kom med, det borde ju innebära att jag inte är tillräckligt fet tills jag kom på att dem egentligen skiter i hur fet man är och det egentligen handlar om att blotta sig själv, emotionellt som fysiskt. Då blev jag irriterad för att jag vet ingen annan som är mer öppen med sina känslor och som saknar hämningar när det kommer till vad jag kan säga och göra. För mig hade varit ett litet pris att göra mig själv till åtlöje för att få chansen att få riktig hjälp med vikten och hitta ett sätt att bibehålla vikten i den livstil jag har.

Nu blev det inte så och det får man lov och acceptera. Har även blivit inbjuden till en annan casting, men jag kommer att hoppa den tror jag.

Nu är det läge för en kopp java och sen blir det fanimej bingen.

söndag 26 augusti 2012

Kid History - Ett måste

Det finns många Youtube-sensationer som är roliga att titta på och ett som jag fastande för är Kids History. Vad jag förstår så är det ett gäng bröder som spelar in roliga videos där barn berättar historier och där de vuxna helt enkelt spelar upp det barnen berättar men med barnens röster dubbade.

Helt fantastisk underhållning, speciellt om man själv har barn som påminner om dessa barn i uttryck och tal.

Systemkamerabilder

Vi har haft en systemkamera på lån de senaste dagarna för ett hemsidejobb till en klient och självklart utnyttjade både jag och Camilla det genom att knäppa lite bilder på barnen.

Klicka bilderna för att se dem i rätt storlek och med en liten förklaring.

       

Svårt att inte vara glad och tacksam när man kikar på bilderna.

Slutet har kommit

Det har varit ett par tunga dagar här nu, rent mentalt. Ikväll kulminerade det på något sätt med det enorma regnoväder som svepte in, det var som om det var ett tecken på något sätt. Jag har under de senaste veckorna gått runt och funderat en massa, väldigt mycket framtid men lika mycket nutid.

Jag har jobbat som hockeyskribent sedan 2008 så gott som på heltid under hela perioden men nu känner jag att jag nått någon typ av vägskäl. Det funkar helt enkelt inte längre, dels ur ett familjeperspektiv men kanske ännu mer ur mitt personliga perspektiv där jag känner att jag kommit till den punkten att jag inte har mer att uträtta där. Kanske blir det någon krönika i framtiden, men annars så ser jag ingen fortsättning på det.

Efter att ha levt med hockeyn så gott som dygnet runt så måste jag ju ersätta tiden med något, förutom det uppenbara att jag kommer lägga all den tiden som jag missat på familjen så måste man ju också försöka hitta något annat att pyssla med, men vad det är har jag ingen aning om nu. En sak är dock klar för mig, det kommer att kännas annorlunda det här.

lördag 25 augusti 2012

Trodde vi var vänner...

Allt har varit bra dem senaste veckorna, speciellt de senaste dagarna. Ikväll, eller i går kväll, så hände något som satte det hela i gungning. En nära vän till vår familj, eller en före detta, hörde av sig och påstod en massa saker om Camilla och saker som hin skulle gjort, vilket absolut inte är sant. Även om jag vet vart jag har Camilla och vet vad hon gjort och inte, framför allt för att jag litar på henne mer än någon annan i världen, så känns det som ett tungt slag mot hela familjen.

Man ska inte kasta skit på dem som redan ligger men attackerar man min familj så tycker jag gott man kan ha en slev av skiten. Den här kvinnan har aldrig gjort ett arbetstag i hela sitt liv, levt på förmögenheter och dessutom förlorat vårdnaden om sitt första barn, av vilken anledning vet jag inte. Under en period när vi knappt hade mat på bordet fick hon över en miljon kronor via sin försäkring som hennes mamma tecknat åt henne som barn.

Där satt vi, låtsades vara vänner med varandra. Hon köpte bil för flera hundratusen och vi tvingades skrapa ihop brödsmulorna från bordet för att jag var arbetslös och Camilla var sjukskriven. Vi sa inget och aldrig krävt något av henne, men när hon inte hade någon att vända sig till när hennes mamma och hennes pojkvän totalt sänkte henne så tog vi emot henne med öppna armar, dessutom lät vi hennes bästa vän bo hos oss i över månad och äta av det vi hade för att hon inte kunde hjälpa honom när han blev hemlös, trots miljoner på kontot. Ahh, får inte glömma att hennes förre pojkvän beställde ett mord på mig, också helt beroende på vad hon hade orsakat oss.

Trots allt detta har vi aldrig gjort annat än behandlat henne väl, och det här får vi tillbaka. Det gäller att vara mer uppmärksam kring vilka man hjälper och inte, även om det nu inte kommer göra någon jävla skillnad när nästa vän behöver vår hjälp så är det en ordentlig klump i magen som man sitter med nu.

söndag 19 augusti 2012

Söndagen i bilder

Söndag, ska vara vilodagen men så blir det ju aldrig. i åkte på riktigt höstväder idag och jag älskar ju det så det var en riktigt bra start på dagen - minus huvudvärk som onekligen kommer allt oftare. Men i övrigt har det varit full fart hela dagen, här kommer lite bilder.


Vi tog oss en tur till farsan på eftermiddagen och där vankades det självfallet glass, lite av en söndagstradition under sommaren - och ungarna verkar ju inte tröttna på det heller.



När vi var hos farsan såg jag en tröja som såg väldigt bekant ut. Det var självklart tröjorna som vi tryckte inför vår "Lustbussen-turné" 2002. Dem var fula då och om möjligt ännu fulare idag, men ett fint minne, som farsan nu använder som slit och släng-tröja.



Ella har tjajat om att få hoppa i farsans studsmatta i all evighet nu. Hon var så sugen att göra det härom dagen men när farsan inte hade tagit ner trädgårdsmöblerna därifrån efter gräsklippningen så funkade inte det och hon blev mäkta irriterad. Nu fanns chans till revasch och hon kunde inte få på sig skorna snabbt nog.



Haylie älskar att städa, det är bara att konstatera. Så länge jag kan minnas så har hon blivit överlycklig så fort man slagit på dammsugaren, det blir hon fortfarande och nu är det hon som dammsuger hos oss med lite hjälp. Idag skulle jag skura hela lägenhet och även då ville hon vara med, hon bara älskade det också.



Jag tog en kortare paus med kaffe på balkongen (och lite twitter). När jag kom tillbaka hade Haylie fortsatt städningen på egen hand, det gick väl så där kan man säga, men hon hade roligt och det är väl det viktigaste.



Mitt i allt städstök så var jag bara tvungen att stanna till hos Wille. Den killen växer så det knakar och idag lyckades han ställa sig på alla fyra, normalt brukar han stå och göra armhävningar med sin lilla älg, hmm showoff :)


Det var det, i morgon, eller idag, så bär det av till Härnösand med hea familjen. Får se hur glad man är när man ska åka buss med fyra barn, en lätt irriterad sambo i sådan situationer och en stor dubbelvagn. Tippar på att det kan bli vansinne.

lördag 18 augusti 2012

Kickin it

Jag skulle gå och lägga mig precis och sog på Disney Channel som jag alltid brukar göra så Ella och Minna kan kolla på TV när dem vaknar. Problemet är väl bra att man själv blivit lite besatt av Disney Channel, det är faktiskt rätt roliga serier på den kanalen om kvällarna.

Ikväll var det dock en ny serie som jag aldrig sett förut, Kickin it. Serien handlar kort och gott om några ungar som blir mobbade skolan tills Jack kommer dit och räddar deras dojo, Bobby Wasabi. Lite karate men mest humor, och det gillar vi.


Jodå, 30 år och kollar på barnprogram, så visst finns det fördelar med att vara småbarnsförälder ibland.

Dagen i bilder

Jag och Camilla sitter i soffan och zappar för att hitta något vettigt att titta, men det är väl just det här sim är nackdelen med sommaren, det finns inget vettigt att titta på. Nu har jag bestämt att vi ska titta på Pluras kök, lätt det bästa matlagningsprogrammet som finns idag i hård konkurrens med Mästerkocken.

Dagen har annars varit lite upp och ner, men rätt okej ändå, speciellt maten för den blev fanimej riktigt grym. Alltid trevligt

Ungsstekt kycklingfilé, curlyfries med vitlöksbröd och Café de Paris. Inte nog med att det är gott rent generellt, det blir liksom fullkomligt när alla barn bara älskar det.



Uppifrån, låt mig njuta när man för en gångs skull lyckas med maten.



Förlåt, det här var sista bilden på samma jävla maträtt.



Under dagen satt vi alla i soffan och kollade in Dinosaurietåget - på finska. Jag som är finne älskade det, barnen också men Camilla var nog lite skeptisk.

 

fredag 17 augusti 2012

Biggest Loser, here I come



Jag fick ett otroligt trevligt samtal under förmiddagen. Jag blev inbjuden till en av två castings för Biggest Loser, den ena på tisdag i Sundsvall och sedan den en 27-31 augusti i Stockholm. Jag vet att det är ett longshot att man kommer med men än så länge är man i processen, och jag ser fram emot det - oavsett hur långt det leder.

måndag 13 augusti 2012

Tragisk humor



Prins Carl Philip fick en smäll och hela kvällspressen fylls med löpsedlar om hur de lille prinsen fått en smäll. Visst vore det här underhållande om vi fick kalla det här för "Hey Baberiba-skandalen" och att det hela var i scensatt av prinsen själv för att verka lite tuff.

Å andra sidan, herregud. Jag har fått värre smällar av min morsa, men är man av kunglig börd så är man.

Ännu roligare blir det ju när en seriös debattör som Lena Mellin tar upp det och behandlar det som en seriös fråga. Perspektiv, någon?

Bärplockning

Häromdagen var vi hos farsan och plockade bär i hans trädgård. Svartvinbär, krusbär och sen lite ärtor så klart.

[flagallery gid=2 name=Gallery]

Längtar redan till det är dags att plocka äpplen om några veckor.

 

22 år senare så möts vi igen

Jag har suttit och zappat mellan kanalerna hela kvällen här. Känner mig helt yr, ibland händer det att man inte hittar något intressant att titta på och då får man pula med annat, specielt under reklampauserna då alla kanaler verkar synka reklampauserna. När jag just höll på att pula med något annat ikväll så hörde jag helt plötsligt "häng med till Playa del Sol" och hajjade till, men innan jag hunnit till vardagsrummet så hade reklamen försvunnit.

Nu har jag gjort lite research här, jojo ibland får nytta av sitt yrke. Det visar sig att det rör sig om en dokusåpa som utspelar sig på Gran Canaria på ett ställe som heter Playa del Sol.

[caption id="attachment_110" align="aligncenter" width="471"] Foto:TV3.se[/caption]

Inget märkvärdigt kan man tycka, men för finns det en liten personlig anknytning. 

När jag var liten så var min föräldrar krögare och kring juletid och andra tillfällen när "normala" familjer åkte på semester så hade mina föräldrar fullt upp med att serva alla som var på sin semester. Men så en jul, 1990, så hade familjen bestämt sig för att fira både jul och nyår på Gran Canaria. Där skulle också en stor del av resten av släkten på mammas sida fira nyår, problemet var bara att vi alla hamnade på olika hotell. Min närmaste kusin och hennes familj hamnade på ett hotell som hette Buenos Aires tror jag, jag minns att dem hade vattenrutchkana där som jävligt fräck. Några av mina andra familjer hamnade på andra sidan Playa del Ingles och bodde i en jävla bungalow, som då på tidiga 90-talet var jävligt mycket coolare än att bo på ett hotell.

Min familj hamnade på ett hotell mitt i Playa del Ingles, bredvid det hotellet som Sällskapsresan 1 utspelar sig på, på ett hotell som hette Playa del Sol. Jag törs inte svära på att det är samma Playa del Sol som det här stället som såpan utspelar sig på, men nog är det rätt troligt.

Då fanns det en pool, ett biljardbord och en bar på hotellet, eller det är vad jag minns för det är ju trots allt 22 år sen. Av den resan minns jag annars att vi åt på en finsk (!?) restaurang första kvällen vi kom dit, jag åt en tjockkorv med pommes och blev så jävla magsjuk. Dagen efter skulle vi gå till stranden och vi köpte ett badlakan som det stod "Florida" på och det badlakanet har morsan kvar än idag, vi pratade faktiskt om just den handduken bara för någon vecka sen.

Jag kommer i håg att pappa köpte en fotbollströja åt mig, min enda i livet so far. Tysk landslagströja med #10 som det stod Matthäus på.



#10 Lottar Matthäus

Det är underligt hur ett namn kan framkalla så mycket minnen från barndomen. Självklart kommer jag följa den här serien, inte för att innehållet intresserar mig men för att titta om jag fortfarande kan känna igen mig. Den 21 augusti börjar det på TV3.

Tävling - Vinn ett paket namnappar

Jag är me doch tävlar om ett paket namnnappar hos Mamalivingit.com och det borde du också, tävlingen går ut idag.

Dagens skönaste..

Jag hittade dagens skönaste tweet in feed, skrattade gött en stund och skrattar ännu inombords för det är så jävla skönt gjort av killen.

Jag är själv en skön twittrare, tycker jag själv. Följ mig för tusan.