Jag satt i köket och jobbade nyss när balkongdörren helt plötsligt flög upp. Jag trodde jag skulle dö och nyss komma Minna ut från sitt rum och sa att det spökade. Det var ju självklart korsdraget från balkongen som slog upp hennes fönster.
Nu ligger jag i sängen och jag kan inte släppa det här med Haylie. Jag saknar henne så otroligt mycket. Tidigare ikväll när barnen skulle sova så tog Minna hand om Haylies skitiga och utslitna kissekatt. Jag sa till henne att den var skitig men Minna vägrade släppa den och sa att den luktade Haylie. Det är makalöst hur mycket syskonen betyder för varandra och det gläder och värmer en gammal man som mig.
Dags att sova lite nu innan avresan kl 8 i morgonbitti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar